Jag berättade för dig igår

Det finns ingenting som tilltalar mig på tvn, men jag känner ändå inte för att sova och film är absolut uteslutet. So, what to do? Ut på promenad? -Nej, det är för sent för det. Städa lite då? -Nej, då väcker jag grannarna.. Men.. kolla runt på nätet då? -Been there, done that for a couple of hours.. bored to death!

Jag borde verkligen lita mer på mig själv och hitta min inre röst istället för att ta andras åsikter och tro att de är mina. Jag vet inte vad jag känner eller vad jag tycker utan är som en vit duk där folks kommentarer fastnar. Jag vill inte vara en intetsägande person. Jag vill kunna uttrycka mig själv, säga vad jag vill och vad jag tycker. Det svåra är bara att jag inte vet vad jag tycker om någonting. Jag kan aldrig ta beslut utan velar och vill helst att någon annan gör det för mig.

Jag borde verkligen lita mer på mig själv och hitta min inre röst istället för att ta andras åsikter och tro att de är mina. Jag vet inte vad jag känner eller vad jag tycker utan är som en vit duk där folks kommentarer fastnar. Jag vill inte vara en intetsägande person. Jag vill kunna uttrycka mig själv, säga vad jag vill och vad jag tycker. Det svåra är bara att jag inte vet vad jag tycker om någonting. Jag kan aldrig ta beslut utan velar och vill helst att någon annan gör det för mig.

Vad händer här? Depressionen är tillbaka och här sitter jag och svettas. Varför undrar säkert ni. Ja, det gör jag med. Har aldrig i mitt liv svettats som idag. Och inte har jag rört mig någonting heller. Är inte det konstigt?

Har en jäkla klump i magen från igår som jag döpt till Sten. Tyckte det var passande. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå varför allt blev så. Jag är ju så jävla snäll, för snäll, och får bara skit. Med alkohol i kroppen blir saker och ting inte direkt bättre. Jag blir som en ångvält som är överallt och högljudd som bara den. Nästan tvärt om mot vad mitt nyktra jag är. Gjorde en dum grej igår som jag vet att jag kommer få betala för. Igentligen har inte jag gjort någonting fel utan jag blir bara så trött på att det ska ligga saker under ytan så jag la korten på bordet istället. Istället för att ta och må skit själv och vara arg och ledsen vill vissa personer istället trycka ner andra och sånt klarar jag inte av. Är du så jäkla galen och dum så får du vara det men blanda inte in mig i det hela.

Såhär kan det ju inte fortsätta. Inte på detta sättet. Det funkar inte. Man kan inte gå runt och må psykiskt dåligt på grund av att andra har fel i huvudet. Man kan inte trycka ner sig själv bara för att man ska hitta fel på sig själv pga vad något rötägg säger. Man mår bara sämre själv.
Jag ska börja göra hela den här "se sig själv i spegeln"- grejen och säga posiviva saker om mig själv. Tror det skulle kunna funka. Eller, jag hoppas på det iallafall. Let's give it a shot!

Är det någon som vet hur man tar bort två stora tunga stenar som etsat sig fast i hals och mage.. hojta!

Nu känns det lite bättre. Har försökt att ta rådet och att skita i det hela men det är ändå någonting som går som en elvisp i huvudet på mig. Det cirkulerar och låter mig inte skita i det alls. Jag vill inte bry mig. Jag vill inte ha ångest för någonting jag inte gjort. Jag vill vara stark. Jag vill kunna rycka på axlarna och gå vidare. Tyvärr är det inte så lätt. Även om jag vill vara stark och rycka på axlarna så är jag väldigt svag. Jag tar på mig allt precis som om det skulle vara mitt fel. Av vilken anledning? Har man inte gjort någonting ska man heller inte behöva må som jag gör. Känns hemskt. Kan tillägga att personen som gjort detta är samma person som hotade mig förut..
Alltså ingen bra människa. Har aldrig mött en människa som är så fruktansvärt elak och som fullkomligt njuter av att se andra lida. Det är en människa som kan stå med ett leende på läpparna om någon blir överkörd. Utan att överdriva.

Att jag alltid ska träffa på rövhål. Vad är det för fel på denna värld? Trodde det var över nu men självklart ska allt bli som det var förr. En falsk fitta och ett stort rövhål som kommer med anklagelser. Båda låtsas vara min vän och jag ställer upp som jag alltid gör. Vad får man tillbaka? Massa skit som inte finns på kartan. Massa skit som bara är rent påhitt.

Det här är inte okej. Det är inte okej att trycka ner människor på detta sättet. Antagligen är det väl så att de mår så dåligt själva att de måste ha en hackkyckling att lägga allt på. Självklart ska jag vara hackkycklingen. Helvete säger jag bara.

Varför ska jag vara så blåögd?! Varför ska jag alltid tro gott om alla och att alla bara vill mig väl? Även om man får varningar från vänner så skiter jag i det och släpper in skitstövlar i mitt liv och tror att bara dom vill väl och att dom är goda människor. Till vilken nytta?! Mår ju bara piss själv. Får alltid allt slängt i ansiktet och det är jag jävligt trött på! Känner mig nästan redo att gå till en teraput bara för att få klarhet i det hela. Behöver någon som förstår mig och som kan hjälpa mig ur dethär. Någon som man kan lita på och som finns vid min sida.

Har haft en vän här som jag berättat allt för. Där har vi en klippa om något. Kommer hit fast hon har varit uppe sedan mitt i natten, bara för att jag bad henne om det. Fint att få ventilera lite och känna sig lite bättre trotts allt svårt som cirkulerar. Är så trött på det att det inte finns ord att beskriva det.

Hjälp mig.

Jag är otroligt trött på att aldrig få vara lycklig under en längre tid. Jag försöker verkligen att jobba med mig själv, men när man tex. inte får något jobb pga. lågkonjunkturen så känns allt så hopplöst. Det är inte meningen att man aldrig ska få känna sig uppskattad, värdefull, behövd, glad, lycklig etc. Jag vill kunna ha ett liv med glädje och lycka men gång på gång är det samma sak. Alltid blir man besviken.

Snälla, inte mer nu! Ge mig ett jobb och jag tar det. Behöver lite struktur i vardagen. Orkar inte sitta hemma och grubbla över mitt sorgsna liv.

Visar mig aldrig svag privat, men ibland behöver jag få skriva av mig lite. Bland annat här.. Jag behöver få gråta, men jag kan inte. Det är envisa tårar som inte vill komma ut. Det känns som att en mur är uppbyggd inuti mig och mina tårar ligger och skvalpar där inne, precis i samma höjd som muren, redo att rinna ut i det fria. Men där finns en annan, ännu högre mur som stoppar dom.. Jag orkar inte mer!

Jag är "in my midtwentys" och skulle detta varit för några år sedan, innan lågkonjunkturen, så skulle jag haft ett jobb nu.. och mått bra!! Men inte som det är nu. Arbetsförmedlingen skiter också fullständigt i en och antar att man ska klara hyra, mat och annat på 3000 kr i månaden. Det är inte rimligt! Det är inte ens existensminimum!!

På sista tiden har jag mått riktigt, riktigt dåligt på grund av att det finns idiotiska och känslokalla människor där ute. Vet inte hur jag ska tackla dethär. Har hot efter mig. Till imorgon, sen smäller det. Och jag har inte ens gjort någonting.
Vad som händer vet jag inte men vet att det inte kommer vara någonting att se fram emot. Jag fasar för den dagen.

Trotts allt har jag iallafall lite kul att se fram emot. Jag hoppas bara att all negativitet inte tar över hela skiten. Då vet jag inte hur länge till som jag orkar. Har funderar på vad som är bäst nu flera nätter i rad. Går det snabbt med tabletter tro? Så jag slipper leva i skiten.

Allt för att människor är fruktansvärt elaka. Är det någonting tar man det ansikte mot ansikte. Inte inför hela världen. Det är mellan två personer, och endast dessa två.

Är så fruktansvärt trött. Borde nog sova någon timma, men är rädd för att jag inte kommer kunna sova ikväll isåfall. Min kropp fungerar som så att jag måste vara så trött att jag "stängs av". Jag kan inte lägga mig ner, släcka lampan och försöka somna. Tänk dig att du springer, springer, springer och springer till benen inte längre orkar bära dig och du stupar. Så är det för mig varje natt då jag vill fånga lite sömn.

Jag har faktiskt mått riktigt bra den sista tiden. Om det beror på att jag har rensat ut dåliga energier i form av människor eller att jag bara inte tänkt negativa tankar, vet jag inte. Men bra har jag mått. Tills igår. Direkt när du kommer in i mitt liv så går saker åt helvete. Turn everything around, just do it. It's what you do best after all.. Jag har faktiskt inte gjort någonting och ändå, även om du som är kärnan till allt ont så är du världens ögontjänare och får alla att tro att du är en liten ängel. Riktigt så är det inte.. Men, upp med hakan och bit ihop. Det som svider mest i andras ögon är framgång!

Vet egentligen inte vad jag ska skriva, men kände mig tvungen då det gått så lång tid sedan senast jag skrev. Allt har börjat att lösa sig. Ja, tänka sig. Jag börjar få medvind! Äntligen börjar jag kunna slapna av. Många tror säkert att jag vilat upp mig de senaste året då jag inte gjort någonting annat än att ligga i sängen. Men ni kunde inte ha mer fel. Det är inte bara fysisk vila man behöver. Även om jag inte gjorde någonting så kände jag mig stressad. Mentalt antar jag. Jag kommer på mig själv ibland att njuta av nu:et. Någonting som jag inte gjort på mycket länge. Detta börjar dock synas på min kropp då jag börjar gå upp lite i vikt ;) Men det är smällar men får ta. Ingen beach body här inte, men vad är det yttre om det inre äntligen mår bra? Jag trivs mer nu än vad jag gjort på mycket länge..