Relieved

Det känns tungt att säga det men jag är verkligen lättad. Jag känner mig fri och lycklig. Om än att det bara är idag. En dag får en att hoppas på att det kommer ännu en dag att se fram emot.

Dagen förde med sig med som motgångar. Visst att jag är deppig för motgångarna, men det känns ändå så härligt på något sett. Vad det är som har hänt tänker jag behålla för mig själv.

Some day.. Maybe someday you'll understand.

Maybe someday you'll understand
How can something so right feel so wrong?
As the lyrics go in our song:
"And when we walk down the street
The wind sings our name in rebel songs"
What's how it should be, what's how i should feel
I need to know who I am, that it's real.
I need to get to know myself before I give myself to you
You probably feel it too
You know a great deal of what i've gone thru
But you don't know everything i've wished you knew.
I would like to tell you but it's hard
I'm always on my guard.
I wish you knew and could give me time
time to think and time to get over the crime.
How could i give myself to a man
when i don't have my life long plan
the plan of surviving, the plan to get thru the day
You have to trust me when i say
I belive you're feelings for me is real
But when you don't know how I feel
you can't get to know the real me.
I want to be free.
I want to take it step by step

Everything feels so right
But i fee you more as a friend than a lover, it's out of sight.
I know you love me
I wish i could say the same
But right now, i can't be tamed.


Allt känns så rätt men ändå så fel. Jag älskar dig som en vän, det gör jag verkligen och jag vill inte missta dig. Jag vill inte att du ska försvinna ur mitt liv, men ändå så känns det inte rätt att vara tillsammans med någon som älskar en mer än vad man själv gör.
Jag vill att det ska funka men just nu måste jag få vara fri. Göra vad som faller mig in och rannsaka mig själv, göra vad som faller mig in. Jag vill inte stanna på ett och samma ställe längre. Jag vill ut och resa, vidga mina vyer i ett-två år innan jag slår mig till ro. Just nu känns det att det är det som får mig att nästan slå mig bort ifrån dig. Att du alltid vill vara med mig, på dina villkor. Du är den mest fantastiska människa jag någonsin träffat. Du kom bara in i mitt liv under fel period. Det är inte ditt fel, inte mitt heller men jag tror att om jag stannar i förhållandet kommer det skada mig lika mycket som de skadar dig. Jag vill inte att du ska bli mer förälskad i mig samtidigt som jag bara vill ut mer och mer för var dag.
Tyvärr är det nog så att vår saga blir kort. Men ger du mig lite tid kommer jag tillbaka när jag vet vem jag är och vad jag vill. Om du väntar på mig får du mig. Jag kan bara inte säga hur lång tid det kommer att ta.
Därför tror jag att det är bäst att vi går skiljda vägar. Jag är bara rädd för att du inte längre vill vara min vän. Tar det slut mellan dig och mig tar det 'slut' mellan mig, dina vänner och din familj också. och det vill jag inte. Jag vill ha er alla i mitt liv. Jag vill bara inte vara din flickvän.. just nu.
En dag, snart, kommer du få veta vad jag tycker och tror vad som är bäst för oss..

Undanflykt

Jag lider med er. Den här bloggen är inte någon upp piggande blogg, what so ever.

Egentligen har jag ingenting att skriva idag. Ingenting speciellt iallafall. Mår hyfsat bra, har haft en hyfsad dag och allt är bara.. hyfsat. Mitt rum look like hell och jag måste egentligen städa, men jag har ingen ork. Ni kan med all rätt kalla mig lat. För det är precis det jag är, lat.

Nu ska jag titta lite på sex and the city och drömma mig bort till manolo blahniks och cosmopolitans, sen blir det ugly betty. ciao.


RSS 2.0