Varför måste jag gå igenom vart ända litet samtal jag har haft med någon människa, cirka 150 gånger vaaarje natt? Förstår det hur många tankar det blir? Otroligt många. Som ni kanske förstår är det inte världens lättaste att sova när man har tusentals konvensationer, frågor, minnen etc som virvlar runt innuti huvudet. Jag önskar att jag kunde få en normal dygnsrytm utan dessa otroligt jobbiga tankarna.

Please god, help me? It's not easy being me right now. I just wish someone could come and drag out all the bad feelings I've got in my gut and the dumb questions I've got spinning around in my silly little head. I feel like a dumb freak. Like a freak in a freakshow. Is that possible? How hard can it be living as a 20-something yearold? I just wish someone could save me from this pain I'm constantly feeling. I don't wanna be heartbroken anymore.