Ännu en sleepless night. Det är någonting som ligger och gror och som gör att jag inte kan somna. Jag frågar mig varför. Varför ska det vara så svårt att somna? Jag är ju så enormt trött! Det är precis som att kroppen tillslut stängs av och då, då kan jag äntligen sova. Antingen i några få timmar, eller i nästan en evighet..

Det är nu jag känner mig ensam. På natten, när allt är tomt och kallt. Det är då jag vill ha någon jämte mig. Inte för sexet, inte för att prata nätterna igenom heller för den delen, utan bara vetskapen om att någon finns där. Att någon, förutom mina vänner och min familj, faktiskt bryr sig och älskar mig för den jag är. Vetskapen om att det finns någon att laga mat till, att prata med om man behöver, att 'pyssla om' och älska. Vore inte det underbart?

Jag längtar till den dagen kommer då någon vill dela sitt liv med mig. Den dagen ska jag inte vara rädd för kärleken. Jag ska förändras till det bättre, även om förändring är emot mina principer. Jag ska våga älska och bli älskad.