När jag var yngre grät jag för nästintill allt, nu mera känns det mer som att jag har blivit iskall. Jag kan inte gråta. Har tårarna tagit slut? Jag har glömt hur man gör. Vad som än händer och hur jag än försöker, så kan jag inte släppa ut mina tårar. Egentligen hade jag behövt att gråta ut i någons famn i en vecka, men hur ska det gå till? Jag vill att stenen jag har till hjärta ska falla och att jag kan bygga upp ett nytt av kärlek, då jag vågar visa känslor.