Dessa pojkar..

Jag förstår mig inte på dessa små pojkar i 18 årsåldern som blir kära efter att bara ha träffat sin brunkräms och idomin tjej några få gånger. Vad är det här för epdemi?

Antingen så blir småkillarna kära direkt, eller så kan dom inte vänta att komma innanför dina trosor. Och dessa brunkräm och idomin-tjejer. Vad kan vara mer fejk på en sån tjej? Låt oss hoppas att dessa småtjejer också växer upp en dag och ser tillbaka på sina liv och får ett wake-up-call och tänker "vad fan håller jag på med".

Man hittar inte kärleken om man är fejk och man hittar inte kärleken om man tror att man är kär när man bara har träffat tjejen några gånger.

Jag är glad att jag är "in my twenties" så att jag slipper detta. Jag har hittat mig själv, eller vill iallafall tro att jag har gjort det, och de flesta killarna är inte längre ute efter en ända sak. Vi har vuxit upp helt enkelt. Missförstå mig nu inte. Det finns alltid idioter där ute som bara leker, men när man är över 20 så ramlar dom bort en efter en..

Trash eller helt perfekt?

Jag tror att jag lyssnar alldeles förmycket på vad folk tycker och tänker. Jag tar åt mig all kritik, negativt. Hittar jag en kille som jag tycker är super söt och som jag kan tänka mig inleda någonting med, och en av mina vänner säger att han är oattraktiv och inte charmig över huvudtaget, så vågar jag inte inleda någonting. Jag siktar alltså mot perfektion.

Är det så för er också? Att ni tar försöker eftersträva det omöjliga?

Jag vet med mig att jag tar illa upp när någon säger någonting annat än positiva saker till mig. Sen kommer ångesten. Patetiskt, visst.. jag vet. Men vad kan jag göra åt detta? Eller rättare sagt, finns det någonting att göra år de?

Jag är faktiskt lite intresserad av en kille, det är jag. Men mina vänner kallar honom trash. Långt hår, hårdrockare och.. helt underbar! Vad händer om jag låter mig själv falla för honom? Vad händer då med mina vänner? Skulle de se ner på mig för att jag väljer den typen av kille? Det finns så många frågor, men inga svar.

Har någon där ute någonting på hjärtat, så säg det. Välkomnar all hjälp med öppna armar.

Leonardo Dicaprio kan skatta sig lycklig..



Leonardo Dicaprio kan skatta sig lycklig att han har sin Bar Refaeli. Inte bara är hon snygg, nu ska hon rädda världens alla stränder också i samarbete med Corona. Vad är det som gör att alla supermodeller faller för allas vår Titanic-hunk? Eller nja.. Hunk och hunk.. han var snarare en hunk, !

Hujeda mig så sent det blev..

Oj! Har fullkomligt glömt bort att ens slänga ett öga på klockan. Jag som gick och la mig redan vid nio-tiden och som tänkte att jag skulle somna i tid ikväll! Men titta, klockan är just nu i skrivande stund 02:29. Tänk så snabbt tiden kan gå enbart med hjälp med youtube.

Det kanske man skulle göra nästa gång man sitter på tåget? Kolla på youtube? För då lär det ju kännas som man knappt hunnit gå på, innan man ska av, eller? Ja, lite kontigt är det allt.

Såg lite på galen i kärlek innan. Himmla bra film tycker jag. Sådär perfekt mysig i januari-mörkret. Dock var datorn en trognare vän så filmen fick inte min fulla uppmärksamhet, dessvärre. Men det gör ju inget. Jag har ju sett den massvis med gånger tidigare ändå!

Jag älskar att det äntligen har blivit år 2009. Nytt år, nya tag. Nytt jobb och nya utmaningar? Ja, det får vi hoppas på för jag vet inte hur länge till jag kan klara av att bara gå hemma, arbetslös och rastlös. Men vad ska en stackars flicka göra när det är lågkonjunktur och arbetslösheten är högre än någonsin? Det är inte det lättaste att hitta sig ett jobb då, mån tro.

Om man kanske skulle ta och krypa till kojs?

Jag lovar att jag ska bli bättre på det där med att uppdatera. På hedersord. Jag ska verkligen försöka komma igång med bloggandet. Eller iallafall försöka. Men det är ju så lätt att glömma bort att man ens har denna, folktomma, bloggen. Ni får helt enkelt påminna mig och så gör vi detta tillsammans, okej?

Sov gott nu mina små korvar.

RSS 2.0